Ludvika HF Damer

 Oj, oj, oj vilken härlig seger. Det här var nästan bättre än vad jag hade hoppas på. Nog visste jag att tjejerna är fantastiska, men att göra en sådan här insats i hemma premiären på div 1 inför välfyllda läktare med alla kompisar, familjen, styrelsen och alla tränare sittandes (i slutet ståendes) och betrakta det som hade kunnat bli en svidande förlust. Då hade det hörts många kommentarer typ ”vad var det jag sa”. Istället fick alla se ett lag som med stolthet bar de nya matchtröjorna och visade vad LHF står för. Man kämpar och sliter som djur för varandra och ser till att motståndaren ”känner” att det är LHF man möter, om det sen räcker till seger är av underordnad betydelse. Men det visade sig att det räckte till två sköna poäng. Det är så här man marknadsför handboll på bästa sätt, enligt mitt sätt att se.

Första segern i matchen var redan innan matchstart, när Söder försökte byta matchboll för att dom tyckte våran var för stor. Men den psykningen gick inte Anna på, utan vi fick spela med vår boll. Nästa seger i matchen var i deras första anfall, när vi smällde på så det rök om det, vilket resulterade i två gula kort och en hel del ömma kroppsdelar. Det här var inte Söder beredda på. Men i slutet av första halvlek fick Söder ett litet grepp över oss och vi låg under med en boll. I pausen sa vi mest att det bara var att fortsätta på den inslagna vägen med ett uppoffrande spel över hela banan och vi tyckte lite till mans att det var Söder som kändes tröttast. Det visade sig vara helt riktigt, dom fick väldigt svårt att göra mål på oss och vi kunde ta över sista kvarten. Segern vart knapp men säker efter att Linnea spelat av de sista minuterna åt oss.

Om vi tittar på de olika delarna så var vi väl inte mer än sådär framåt, men det vägde vi upp med ett fantastiskt bra försvar och målvaktsspel. Vi släppte alltså in bara 16 mål mot ett etablerat div 1-lag. Den som inte är nöjd med det kommer nog inte från den här planeten. Med den tryggheten i ryggen vet jag att vi kan vinna många matcher. Att vi bara gör 18 mål gör väl ingenting, eller? Söder hade ett riktigt bra offensivt försvar som det inte är helt lätt att göra mål på, däremot borde vi kanske gjort några fler lätta kontringsmål. Men det kommer att bli bättre för varje match vi gör på den här nivån. Det som vi hade jobbat mycket på sen förra veckan var hemspringet, och det var klart förbättrat.

En riktigt glädjande sak var att vi äntligen kom upp i en lagom tuff nivå, vi drar på oss 7 utvisningar mot deras 4 och vinner matchen med 2 bollar. Så här ska det se ut om vi ska vinna matcherna. Handboll är ingen sport för veklingar, och det visade vi idag.

Det känns nästan jobbigt att lyfta fram några individer en sådan här gång när det är laget LHF som vinner. Jag vill börja med att tacka bänken som gjorde det riktigt bra med att stötta de som för stunden var inne på banan. Det kan inte nog understrykas hur viktigt det är med de som sitter på bänken både som pådrivare och inte minst som en trygghet för dom som spelar att det finns tjejer som är beredd att gå in om det behövs. Det gör att dom som spelar törs gå för fullt i alla lägen. Sen är det starkt gjort av Almqvist, efter att jag satt extra press på henne att vara en av lagets viktigaste spelare, att både göra en helgjuten försvarsinsatts och göra 10 mål. Anna visade hur en lagkapten ska agera med en kanoninsatts i målet. Dessutom är det väldigt glädjande att Amanda börjar komma igång efter långtidsskadan. Spelmässigt kommer hon att behöva några matcher till innan hon kommer upp i full nivå, men redan nu visade hon med sin oefterhärmliga kämpaglöd att hon blir en viktig kugge i vårt lagbygge. Sedan är väl naturligtvis Linnea ovärderlig, inte minst i avslutningen av matcherna, där hon är fenomenal att döda tid. Hedlund gjorde mycket bra och det allra bästa var när hon stoppade söder med 15 sekunder kvar, så att dom inte kunde göra fler mål. Den utvisningen tar vi med glädje.

Ja, som ni ser kan jag räkna upp alla men nu får jag tacka för ordet den här gången.

/Benny/