Ludvika HF Damer

I lördags var dags för årets tredje hemmamatch mot elitserielaget Spårvägens farmarlag, Team Stockholm. Ett av Sveriges bästa juniorlag som hittills hade 3 segrar och 3 förluster i årets serie. Det är ofta så att unga lag blandar toppinsatser med mindre bra insatser. Det var något som vi pratade om, innan match, att vi hade chansen om vi gjorde en toppmatch och dom hade en lite sämre dag. Men det visade sig direkt att Stockholm hade en riktigt bra dag och spelade en fartfylld och bra handboll, vilket vi också försökte göra. Vi höll oss kvar i matchen i 45 minuter, mycket tack vare Anna i målet. Sen var våra krafter slut, fysiskt till viss del men framförallt mentalt, och Stockholm kunde dra ifrån till en storseger med hela 13 mål. Segern var helt rättvis men borde stannat på 5-6 mål om vi hade avslutat matchens sista 10 minuter bättre. Vi borde kanske försökt dragit ner tempot och stört matchrytmen för att haft chansen i just den här matchen, men vi satt allt på ett kort och gick med i deras tempo. Det visade sig vara lite övermodigt den här gången, men jag är övertygad att vi har stor nytta av det i kommande matcher. Törs man aldrig prova blir man heller aldrig bättre. Nu har vi mött de första 5 lagen i serien och faktiskt knipit 2 poäng av dem. De återstående 4 matcherna innan serien vänder möter vi lagen på den undre halvan och det är då vi ska ta våra poäng. Tar vi nu med oss rätt saker från inledningen av säsongen, så kommer vi ha stora chanser att ta flertalet segrar fram till jul.

De första dryga 20 minuterna var matchen helt jämn (8-9 efter 22 minuter) men då gör Stockholm ett litet ryck och vi ligger under med 4 i paus. Under de första 15 minuterna i andra halvlek består skillnaden på 3-4 mål och matchen står och väger, men vi fick aldrig riktig närkontakt. Varje gång vi började få häng på dom så svarade dom, och mellan matchminut 45 och 50 så avgör dom matchen med 5 raka mål. Tyvärr så orkade vi inte stoppa raset och storförlusten var ett faktum. Om vi hade stått emot 5 minuter till hade nog resultatet sett helt annat ut, men som sagt nästa gång klarar vi tempot bättre.

Anna var grym i målet och höll oss kvar i 45 minuter med många fantastiska räddningar, men tyvärr fick hon släppa alldeles för många bollar förbi sig i slutet, på grund av obefintligt försvar. Målvakterna fortsätter att imponera, förra matchen var det Erika som övertygade, idag var det Anna. Det här är oerhört viktigt för fortsättningen att vi har 2 starka målvakter att luta oss emot. Av utespelarna var det Sebel som börjar visa VM-form och var bäst idag. I december måste vi klara oss utan henne för då ska hon till Serbien och spela VM!!! Jag är väldigt stolt att få lämna iväg Sebel till Australiens landslag när jag vet hur seriöst hon har tränat ända sedan första veckan i maj. Hon är den i vårt lag som är klart bäst tränad när det gäller fysiken och kommer att vara en fin reklampelare för LHF:s verksamhet. Förutom Sebel är det Anna som har genomfört flest fyspass på försäsongen, så det är ingen tillfällighet att det var just dessa två tjejer som var bäst den här matchen. Det är ju när man kommit in en bit i säsongen som man börjar få utdelning på den tid man lagt ner på fysträningen. Taktik och teknik i all ära, men utan fysiken så spelar det ingen roll.

Nu väntas en veckas träning blandat med lagjobb innan vi åker till Stockholm på söndag för att möta Bolton. Då är det seger som gäller och första bortapoängen för i år. Det är nu vi ska visa att vi klarar av att spela div. 1.

Benny.